Bouldersgate

Film - Time of the season 7B, Hamburgö

2012-01-16T19:40:00.001+01:00

/DO

Äntligen Västervik

2012-01-13T16:23:00.003+01:00

Jag är i Västervik. Det skulle visa sig vara svårare än någonsin att ta sig hemifrån och hit men tillslut gick det och sedan i tisdags är jag inhyst i Stefans tatueringsstudio. Det känns oerhört bra att befinna sig i en ny miljö och min motivation som över jul och nyår vacklat lite, har genast börjat stiga. Mycket tack vare Oasen, som skulle kunna vara den bästa lokalen för att träna bouldering som jag besökt i Sverige. Som alltid är det också kul att träffa Stefan och suga åt sig av hans enorma driv och klätterglädje. Jag lär mig bara av att se på när han klättrar. Tanken är att försöka göra det som mycket som möjligt under tiden jag ska vara här, vilket är till några dagar in februari.

Två veckor återstår av träningscykeln och om vädret tillåter är planen att börja varva träningen inomhus med klättring utomhus. Jag ser verkligen fram emot att klättra ute igen, det känns som en evighet sedan sist. Förhoppningsvis håller prognosen för helgen i sig så vi kan ta oss ut redan imorgon. Vart det bär hän vet jag inte, det hänger lite på Stefan, men så länge jag får klättra på sten och inte plast så bryr jag mig varken om vad problemen heter eller var dom ligger. I stort sett all klättring man finner här i krokarna är av högsta klass, och de jag tidigare gjort motsvarar inte en bråkdel av allt jag vill göra.

/DO

Film - Jorden runt i en kundvagn

2012-01-05T07:42:00.000+01:00

Filmen för er som vill se hur jag gjorde Jorden runt i en kundvagn. Sekvensen jag använde gjorde att problemet kändes ganska lätt (inte för att försöka låta kaxig utan för att framhäva betan). Den gör att man kan klättra problemets hyfsat rakt på mellan grepp som, om man tar dom rätt, är bra. Förstås är det inte säkert att det är bästa sättet för alla att göra den, men för mig var det grejen.

Kvalitén på själva filmmaterialet är tyvärr inte lysande. Om jag kan skylla det på ljuset eller mitt eget okunnande när det kommer till kamerans inställningarna vet jag inte...

/DO

Bring on 2012

2011-12-31T17:37:00.000+01:00

2011 lider mot sitt slut. Liksom tidigare år så har också detta flugit förbi i en rasande fart och jag hade hoppats att jag vid det här laget skulle ha hunnit med mer än jag gjort. Jag har förvisso gått framåt i min klättring, men inte så långt som jag tycker att jag borde. Kanske har det delvis att göra med att jag brottats med ömmande fingrar och att jag till följd av det höll upp från klättringen nästan hela sommaren. Eller så är det helt enkelt för att jag är talanglös. Oavsett vilket så är jag inte nöjd med året, något som i sin tur leder till att jag är taggad på att göra det bästa av 2012.

Envie d'Ailes i Éléphant, Fontainebleau. Foto: Emil Rylander.

Det hela började bra med en fantastisk tid med Emil i Fontainebleau. Det var lite på vinst och förlust som jag i mitten av januari gav mig iväg, efter en månads vila på grund av två överbelastade lillfingrar. Min Golf Memphis från 1988 tog oss 170 mil söderut, från ett Sverige i vinterskrud till ett vårligt Frankrike och väl på plats såg lyckan inga gränser. Motivationen och glädjen i klättringen sköt i höjden från första stund i och med de fantastiska förhållandena som bjöds, av vilka vi också kom att få njuta under i stort sett hela vår vistelse.

Emil utgjorde ett trevligt resesällskap och var lite av en motpol till mig då han tog dagarna som dom kom, oftast med en klackspark. Han njöt av billiga viner och illaluktande ostar samtidigt som han skakade på huvudet åt mig som for omkring som en tätting i skogen, försökte hålla det dagliga intaget av kalorier kring existensminimum och skydde vilodagarna som pesten (vilka tycktes vara de dagar då Emil mådde allra bäst). Allt i hopp om att jag när resan nått sitt slut skulle fått stryka det sista problemet från min ticklist. En papperslapp på vilken jag skrivit ner alla boulders jag ville göra och sedan häftat upp på en balk i giten. Förstås blev utgången inte riktigt den jag hoppats, när tre månader passerat var listan dubbelt så lång som när jag satte upp den. Det är något jag både skyller och tackar Neil för. Jag kom att spendera många av resans dagar med honom och det var till stor del därför som såväl nya som gamla problem på listan blev gjorda. Samtidigt var det också den största bidragande faktorn till att listan blev längre då han dagligen tog mig till fantastiska problem som jag tidigare aldrig stött på. Men oavsett detta så hade jag när resan väl såg sitt slut klättrat mängder av fantastiska problem. Både sådana som från början stått på listan, liksom de som kom till under resans gång eller aldrig ens hann skrivas dit.

Den nionde april lämnade vi Fontan efter tre fullkomligt lysande månader, min hittills kanske bästa resa. Väl hemma i Sverige hann jag med ett stopp i Kjugekull följt av en dryg månads klättring här i krokarna. Detta innan sommaren stod för dörren och det återigen var dags för en tid som kantades av mycket arbete och mindre klättring, eller rättare sagt ingen klättring alls. Fingrar och kropp ömmade och det kändes som att det kunde vara på sin plats med ett uppehåll efter den minst sagt intensiva våren. Från början var tanken att ta det lugnt till mitten av sommaren men när jag så sakta började dra i gång igen hade så väl juli som halva augusti hunnit passera.

När sommaren väl var förbi och det blev dags att komma igång med klättringen på riktigt var fingrarna fortfarande inte bra. Således kom jag den första tiden mest att gå omkring och oroa mig för vad jag skulle kunna göra av hösten. Planen som var att först försöka komma i form för att sedan ge mig iväg på nytt fick skrinläggas. Inte bara på grund utav fingrarna utan också då bilen jag planerat att köpa av min vän Fredrik för att ge mig av i, inte var färdig för att säljas.

När man klättrar med Peter, Fredrik, Tompa och Bummel gäller det att hålla hårt i sina Lapis-borstar.
För när dom inte är upptagna med att kasta glåpord eller dela ut fulbeta, så rotar dom runt i alla kritpåsar
som inte är deras. Bilden är från en kvällsession i våras tillsammans med nämnda herrar
och problemet är Fluffy i Sandsjö. Foto: Peter Erhard

Hösten kom istället att gå åt till att jobba extra på Fabben med att skruva boulders samt till att träna. Vädret var för det mesta ganska dåligt och därav kom mitt sug efter att klättra ute inte direkt att flöda över. Det var dock en period i slutet av oktober då solen sken och min motivationen steg. Tyvärr kom fler av dessa dagar än jag räknat med, att gå åt för att jag till slut skulle få klättra den för mig intressanta delen av Espens Hangel i Häller (numera känd som Søknadsfrist). Det hela jämnade dock senare ut sig i och med snabbare bestigningar av andra problem jag ville göra.

Ett av de problem som jag förvånade mig själv med att snabbt få gjort

var Jorden runt i en kundvagn i Lyse. Foto: Fredrik Schenholm.

Sedan en dryg månad är jag fullt upptagen med Carlos träningsprogram vilket för mig innebär en ny typ av utmaning. Det går egentligen inte att jämföra med något jag tidigare gjort. Det är både fysiskt och mentalt påfrestande vilket i sin tur är motiverande då jag ser det som ett kvitto på att jag faktiskt tränar vilket i slutänden borde ge resultat. Jag är nu lite drygt halvvägs genom cykeln och känner dels att kroppen har börjat vänja sig vid träningen samt att jag börjar lära mig hur jag ska genomföra de olika momenten på ett bra sätt. Jag ser också fram emot slutet på det hela då jag ska få dra nyttja de styrkor träningen förhoppningsvis kommer att ha genererat.

Liksom året, lider också den här krönikan mot sitt slut. Jag hoppas att ni som stått ut med att läsa så här långt inte tycker att det varit fullkomligt ointressant. Säkert skulle jag kunna vara ändå mer långdragen och skriva mer om vad jag gjort eller inte gjort, men från och med nu skiter jag i året som gått och ser istället med spänning fram emot 2012. Enligt vissa är ju detta året då jorden ska gå under, något som jag har svårt att tro, men om så är fallet så har inte jag tid att sitta här. Om några dagar åker jag till Västervik för att spendera en månad med att klättra och träna ihop med Stefan. Jag ser förstås fram emot det liksom allt annat jag har planerat att hinna med i vår och under resten av det kommande året. Förhoppningsvis kommer jag nästa gång jag skriver en sån här sammanfattning att ha hunnit med i alla fall hälften av allt jag nu planerar...

Gott nytt år!
/DO

Arkivet: Byrjun 7A+, Fontainebleau

2011-12-28T08:03:00.001+01:00

Neil på en minst sagt skum lowball, gömd i utkanten av Isatis.

/DO

Arkivet: L'Angle à Jean-Luc

2011-12-22T06:13:00.001+01:00

Henke ger sig i kast med att försöka repetera L'Angle à Jean-Luc i
Rocher aux Sabots. Fontans kanske lurigaste 6C som inte skulle
visa sig bli lättare när det började regna.

/DO

Tävla och vinn

2011-12-21T06:15:00.003+01:00

Vinn en julklapp till någon du gillar/ogillar. Gissa problemet och kamma hem en fotmassage av
mannen på bilden.

/DO

Arkivet: Walker på Häller-projekt

2011-12-20T06:04:00.003+01:00

Walker klättrar slutet på projektet i Häller.

/DO

Arkivet

2011-12-19T06:23:00.001+01:00

2011 lider mot sitt slut. För min del kommer de sista två veckorna fortsätta att präglas av träning, samt lite jobb i och med jul och nyår.

Under året som gått har jag samlat på mig en del bilder som av någon anledning aldrig kommit längre än att de blivit liggande på hårddisken till ingen nytta. Detta känns som slöseri och när jag nu spenderar i stort sett all min tid på Fabben, där inte många foton blir tagna, tänkte jag använda mig av dessa för att fylla ut tystnaden som annars riskerar att uppstå här i bloggen. Så vitt jag vet så har bilder inte något bäst före datum och således bör de väl kunna roa trots att dom inte är högaktuella.

En förmiddag i våras visade jag Martin till Fjällbacka-grottan. Han gick under ett par timmar loss på
den vassa graniten och rev ner det ena problemet efter det andra. Här är han i inledningen av
sin slakt av klassikern Hummern. Samma dag klättrade jag Räkcoctail. Se filmen!

/DO

Bilderna från Fredrik - Jorden runt i en kundvagn

2011-12-16T08:49:00.000+01:00

En sista tur runt jorden i en kundvagn. Det blev sammanlagt sex vändor upp och ner för problemet

för att Fredrik skulle få ta denna och ett gäng andra fina bilder på problemet. En kul avrundning
på en bra dag...

/DO

Bilderna från Fredrik - Jorden runt i en kundvagn

2011-12-14T06:04:00.001+01:00

Foto: Fredrik Schenholm

/DO

Petter på Søknadsfrist

2011-12-12T07:00:00.002+01:00

Petter finner ut en för honom passande sekvens på Espens Hangel, numera känd som Søknadsfrist.

Detta efter att förstabestigaren Espen, såhär tre år efter sin bestigning, hittat in på GBO och
upplyst oss som undrat vad problemet egentligen ska kallas.

/DO

Fettot från rymden, Kullavik

2011-12-09T06:30:00.001+01:00

Foto: Fredrik Schenholm.

/DO

Film - Let´s go bowling, Kullavik

2011-12-07T19:04:00.000+01:00

/DO

Klätterträning

2011-12-06T07:00:00.001+01:00

Det är inte bara samarbetet med The Gecko World som är nytt för mig, det sista har jag nämligen också ingått i en andra överenskommelse. Dock är denna av en lite annan karaktär. Framförallt då den enda parten i uppgörelsen som egentligen har något utav det hela är jag, och det tycks så här i början komma främst i form utav träningsvärk. Samtidigt är mina åtaganden ganska okomplicerade. Det enda jag behöver göra är att hålla mig till själva planen. Med det syftar jag på träningsprogrammet som Carlos Cabrera lagt upp till mig och som jag lovat följa till punkt och prickar under ett par månader framöver. Detta i förberedande syfte inför nästa äventyr.

När jag första gången träffade en klättrare som varit med och tävlat för landslaget var jag förstås utom mig av beundran och ställde frågan vad en annan behöver göra för att bli lika bra som han själv en gång varit. Svaret jag då fick var att jag nog kommer behöva plåga mig själv en del. Fine, tänkte jag. Hur tufft kan det vara? Sedan dess har jag ångat på i min egen takt. Klättrat inomhus och utomhus. Någon gång då och då har jag varit inknuten i ett rep, men för det mesta inte utan har istället skyddats av tjockmattor eller pads. Emellanåt har det hänt att jag blandat ut klättringen med ett och annat drag på campusbrädan, några sekunders dödshäng eller lite styrketräning. Aldrig har jag dock egentligen vetat vad jag hållit på med eller hur jag bör lägga upp det hela för att uppnå ett så bra resultat som möjligt. Detta har inte ändrat sig, jag kan fortfarande inte ett skvatt om träning. Skillnaden nu mot förut är att Carlos kommit till min undsättning och för första gången sedan jag började klättra har jag alltså en coach. Någon som kan hjälpa mig att komma fram till vad som är bäst för mig i varje situation och som jag kan be om råd när jag behöver dom.

Det hela känns förstås väldigt roligt och inspirerande. Jag har länge känt ett sug efter att få prova något nytt i min klättring och för första gången kan jag nu, utan att skämmas, säga att jag tränar klättring. Och det svider. Jag har nog egentligen aldrig förstått vad den före detta landslagsklättraren menade med att plåga sig själv före nu. Samtidigt är det väldigt roligt då jag föreställer mig att det kommer ge resultat.

Något jag lärt mig genom åren är att en förutsättning för att ett träningspass ska bli bra är att man i förväg bestämt vad man ska göra. Numera är det inte bara nästa pass som är planerat, utan för en längre tid än någonsin innan har jag koll på allt som ska göras. Vartenda move, varenda pullup och varenda sekund jag ska hänga i greppbrädan är schemalagt. Detta gör att inte en enda minut utav träningen känns meninglös eller bortkastad utan tvärtom. Jag vet att allt jag gör är ett steg i ledet mot att bli starkare och bättre på att klättra.

Det nya upplägget blandar både gamla och nya övningar, såväl på väggen som i trärummet som på vardagsrumsgolvet. Jag spenderar bland annat varannan kväll med att ligga och brottas med ett för mig nytt träningsredskap som närmast kan liknas med en stor, svart badboll. Och att något som till en början känns så ansträngningslöst efter en stund blir så krävande hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Morgnarna efter ett utav dessa pass brukar jag känna som jag föreställer mig att man gör om man blivit överkörd av en pansarvagn. Mörbultad. Därför kan det förstås också konstateras att det är något jag har nytta av att göra. Springer gör jag också. Något som jag blev påmind om hur skönt det kan vara när jag första gången gav mig ut i höstmörkret. Liksom jag förvånades över hur träningen på cykeln sedan i somras tycks sitta kvar i benen.

Som ni säkert förstår är det inte direkt så att jag har svårt att somna på kvällarna. Oftast drömmer jag sött redan innan huvudet hunnit landa på kudden. Det är lite slitigt då passen är många, långa och krävande, men det är ett förbannat roligt slit och jag kan knappt vänta på att se vilket resultat det i slutänden kommer ge.

/DO

Bohusläns mot allmänheten mest exponerade boulder

2011-12-05T07:15:00.012+01:00

Finns det något problem i Bohuslän där man uppmärksammas av så många sneda blickar från billister
och andra trafikanter som man gör när man klättrar på Jorden runt i en kundvagn? Jag vet inte
hur många stackars bilförare och mopedister jag förvirrade så till den grad att de nästan
antingen landade i diket, eller körde över Fredrik där han låg mitt i vägen och
riskerade livet för att ta denna bild.

/DO

Henry Lee, Bro

2011-12-02T09:51:00.000+01:00

Supercool, superbrant klättring på Henry Lee i Bro-taket.

Foto: John Antonsson.

/DO

The Gecko World

2011-12-01T08:57:00.001+01:00

Det känns kul att kunna förtälja om ett nyligen inlett samarbete mellan mig och ett Spanien-baserat företag som går under namnet The Gecko World.

The Gecko World har sin bas i Granada och drivs utav två vänner till mig, Jonathan från Malmö och hans flickvän Sandra som kommer från Spanien. Dom jobbar med att sälja klätterutrustning, dels från sin butik, men huvudsakligen över internet via deras webbshop.

Kort och gott så säljer dom grejer till länder i hela Europa och erbjuder konkurrenskraftiga priser på allt ifrån Anasazis till E9-hoods. Trots att dom tar ut en fraktavgift för de beställningar på under 300 euro som skickas utanför Spanien, så lönar det sig oftast att handla av dom. Framförallt för oss svenskar med tanke på eurons värde mot den svenska kronan. Den totala kostnaden för exempelvis ett par La Sportiva Miura, inklusive frakten, hamnar på strax över tusenlappen och mig veterligen är det ingenstans i Sverige som man kommer över ett par sådana dojjor för mycket mindre än 1500 spänn. Är man flera som vill beställa kan man ju också slå sig ihop och få till en beställning på 300 euro så att man slipper frakten och med det får skorna, eller vad man nu än kan tänkas vilja beställa, ändå billigare.

Allt man finner på deras sida har dom i eget lager för att det ska kunna skickas på momangen och alla beställningar som görs innan kl 16.00 skickas samma dag. Således kan man, om man har tur, få det man beställt redan nästa dag. Normalt är dock att det tar två till tre arbetsdagar för grejerna att komma fram.

Det är rätt svårt att skriva ett inlägg som detta utan att låta som en försäljare. Förvisso är väl det lite själva meningen med tanke på att mitt åtagande är att försöka hjälpa dom att få igång sin försäljning här i Sverige. Men faktum är att det heller inte går att komma ifrån att det blir billigt att handla av dom. Gör ett besök på deras hemsida eller lägg till dom på Facebook och se efter själva.

/DO

Bilderna från Fredrik - Flykten från jordens medelpunkt

2011-11-30T06:15:00.002+01:00

Där jag befinner mig på bilden är det så att säga över. Greppen blir därifrån nämligen bara bättre
ju närmre toppen man kommer. Fantastisk bild på ett fantastiskt problem.
Foto: Fredrik Schenholm

/DO

Let´s go bowling, Kullavik

2011-11-28T06:52:00.005+01:00

Man finner ett för att vara svensk granit ganska atypiskt grepp på Let´s go bowling i Kullavik. Ett
coolt problem som jag med nöd och näppe lyckades ta mig upp för i slutet av dagen när juicen
sedan en stund sinat. Foto: Fredrik Schenholm.

/DO

Skadad i strid

2011-11-27T09:06:00.002+01:00

Juggen man hoppar till på Fettot visade sig vara vassare än jag trott.

Greppen i Kullavik kan vara lömska. På bara några timmar

misshandlades min sköra hud värre än den görs av

en vecka i Font. Foto: Fredrik Schenholm.

/DO

Bilderna från Fredrik - Jorden runt i en kundvagn

2011-11-25T09:55:00.002+01:00

Det var en go känsla att bryta över läppen på ett av dom bästa

problemen i Bohuslän. Foto: Fredrik Schenholm.

/DO

Film - Fotolektion med Schenholm

2011-11-23T08:17:00.002+01:00

I förra veckan hanns det med en andra dag ute tillsammans med Fredrik och med det blev såklart också fler fina bilder. Vi begav oss den här gången till Kullavik där jag efter några timmar kunde stryka i alla fall två problem från min ticklist i och med att jag lyckats göra de två problemen vi valt att försöka fota - Fettot från rymden och Let´s go bowling.

Dagen gick dock inte bara åt till att klättra och fota utan vi hjälptes också åt att filma de arbetsflöde Fredrik har när han är ute och fotar. Detta för att Fredrik sedan skulle klippa ihop filmen som ni ser nedan, i vilken han berättar hur han går till väga för att fånga bra bilder. Filmen innehåller många bra tips som i alla fall jag kommer att ta till mig av, så är man intresserad av att fota ska man absolut ta sig en titt!

/DO

Bilderna från Fredrik - Rail problem, Häller

2011-11-22T06:58:00.002+01:00

Foto: Fredrik Schenholm.

/DO

Bilderna från Fredrik - Flykten från jordens medelpunkt

2011-11-21T09:23:00.008+01:00

Flykten från jordens medelpunkt är ett av dom bättre problemen jag klättrat i Lyse, i mitt tycke helt
klart i paritet med exempelvis Dubbelâreten. Trots det är det sällan man hör något nämnas om den
när man pratar om klättringen i Lyse. Kanske kan den sägas vara en bortglömd pärla?
Foto: Fredrik Schenholm.

/DO

Bilderna från Fredrik - Jorden runt i en kundvagn

2011-11-19T18:51:00.001+01:00

Den första i en rad av fina bilder på Jorden runt i en kundvagn som allt eftersom kommer att bli

synliga här i bloggen. Foto: Fredrik Schenholm.

/DO

Bilderna från Fredrik

2011-11-18T17:48:00.006+01:00

Bilderna från dagen med Fredrik Schenholm har börjat trilla in och kommer tids nog att landa här. Men för att inte ge bort allt det goda i en stöt så tänkte jag försöka publicera en bild om dagen så långt lagret räcker.

Den första är från vad som skulle föreställa dagens uppvärmningen på Railproblemet i Häller. Ironiskt nog så kom detta att bli det enda problemet jag inte tog mig upp för. Förvisso är det något jag, utan att skämmas, tänker skylla på att det var så mycket morgon-fukt i luften att greppen knappt gick att hålla. Men även om inte jag gjorde mitt och tog mig hela vägen till toppen av stenen som Fredrik ville fota så påverkade det uppenbarligen inte hans insats bakom kamera, för bilden går väl knappast att klaga på?

/DO

Espens Hangel - Filmen

2011-11-16T06:48:00.002+01:00

/DO

Cuerpo de Hombre

2011-11-13T22:05:00.003+01:00

Det skulle kunna beskrivas som min kanske sämsta bestigning av ett boulderproblem någonsin. Jag klättrade skakigt och haffsigt, fick inte ett enda grepp där jag skulle och varje move trodde jag skulle spotta mig av väggen. Som om det inte var nog med det så bytte jag också bort betan jag tänkt använda mitt uppe i allt ihop och slog nära på knut på mig själv när jag i hopp om att komma lite närmre toppen började korsa vänsterhand upp via en farm på det stora sidotaget. Jag trodde knappt det var sant när jag sekunden senare fick fingertopparna över kanten, självklart långt ifrån där det är tänkt att man ska ta den och givetvis också med "fel" hand. Det var egentligen inte förrän jag var halvvägs igenom mantlingen som jag började tro att det skulle gå vägen, men upp kom jag och det på bara två försök idag. Detta om man inte räknar att jag värmde upp med att göra första och andra flyttet några gånger. Sammanlagt har jag nog inte gjort fler försök än att jag kan räkna dom på båda händerna, även om dessa är spridda över nästan lika många tillfällen.

Att problemet är så fint som alla säger är det inget tvivel om. Linjen verkligen fantastisk. Det är egentligen enda vägen upp på den sidan blocket och man klättrar via klockrena grepp på granit som är så bra som den någonsin kan bli. Även om man klättrar som skit så njuter man hela vägen från första movet till kanten. Helt klart en kandidat till ett av dom finaste problemen i Bohuslän.

Walker, som jag var med ute, hade filmkameror uppsatta högt och lågt så kanske dyker (om jag har otur) en film upp så den som vill kan få sig ett gott skratt åt min helt otroliga jävla bestigning av Cuerpo de hombre.

/DO

Photoshoot

2011-11-12T21:49:00.006+01:00

Det börjar hända grejer. Mitt onda finger blir sakta men säkert bättre och höstens träning har börjat ge resultat. Jag känner mig lättare (faktum är att jag är mycket lättare) och starkare än på länge. Tack vare en del träning på campusbrädan börjar jag bli bättre på att låsa av, något som jag alltid varit dålig på, och kommer med det högre upp i min klättring. Jag har till skillnad från innan, nu ofta lite marginal när jag kommer till greppen jag klättrar mellan istället för att alltid nå dom i utsträckt läge. Fortfarande har jag förstås mycket att hämta här och behöver fortsätta att jobba med det, men det blir lättare när man ser resultat.

Gårdagen spenderade jag med Fredrik Schenholm i Häller och i Lyse. Fredrik livnär sig sedan flera år tillbaka på sitt fotograferande. Han flänger ständigt fram och tillbaka mellan jordens alla hörn i jakten på bra bilder, eller för att hålla föreläsningar och fotokurser. Han är också i färd med att skriva en bok om äventyrsfotografering, en bok som jag verkligen ser fram emot att få läsa. Jag lärde av en slump känna honom för tre år sedan i samband med att jag besökte Dals-Ed för att klättra, där han befann sig för att ta bilder till ett reportage om paddling. Sedan dess har vi hållit kontakten och han har varit med mig ute och fotat när jag klättrat vid flera tillfällen och alltid blir resultaten dom samma, fantastiska bilder från goa dagar.

Bilderna från igår har jag ännu inte sett annat än i Fredriks kamera, men av det jag såg kan jag dra slutsatsen att dagen vart lika lyckad sett till bilderna som den var för min del rent klättermässigt. Detta trots att det hela började en aning bistert i Häller med att det låga molntäcket som enligt väderleksprognosen skulle luckras upp under dagen, låg kvar och bidrog till enormt hög luftfuktighet. Jag hann klättra Hippodrome, ett problem som trafikerats ganska flitigt det sista, innan vi beslutade oss för att åka vidare. Jag hade tänkt att den ganska unika bouldern kanske kunde vara fin att fota men tyvärr hindrade buskarna som står upp efter problemet med sina yviga grenar Fredrik från att hitta en vinkel som intresserade honom. Vi sökte oss istället till Lyse, bland annat i hopp om att dimman kanske inte skulle ligga fullt lika tät där.

Ett av problemen som Fredrik ville fota i Lyse var Flykten från jordens medelpunkt. Något som passade bra då det är ett problem jag länge velat göra. Som jag misstänkt så bjöd det på riktigt fin klättring. Lite spännande i och med att man eventuellt riskerar att falla in i blocket man har i ryggen, men eftersom cruxet sitter mitt på väggen och det efter det bara blir lättare ju närmre toppen man kommer, kan det nog sägas vara ganska ofarligt.

Jorden runt i en kundvagn kom att bli problemet som fick avrunda dagen. Jag kände när jag stod under den att där nog var bättre förhållanden än de vi upplevt tidigare under dagen, mycket tack vare det friska vindarna som möjliggjordes av den lite öppnare omgivningen. Förstås blev jag ändå väldigt förvånad när jag tog tag i startgreppen och ganska bekymmersfritt klättrade problemet i första försöket, och sedan fem gånger till. Det är märkligt vad bra stick kan göra. Dock ska jag inte glömma att tacka Kalle för finbetan han gav mig för ett tag sedan, utan den hade det nog inte känts så lätt. Som avslut bestämde jag mig för att försöka göra hoppstarten som kortare personer är tvungna att ta till för att nå startgreppen, så att jag gjort problemet i klanderfri stil. Det är dock inte helt enkelt att få kroppen att hoppa till grepp man egentligen når, men efter ett par inskjutnings-skutt lyckades jag träffa greppen och kunde klättra till toppen en sista gång.

Screenshot från Kundvagnen.

/DO

Espens Hangel

2011-11-09T21:28:00.004+01:00

Espens Hangel skulle kunna vara ett av mina svåraste sends to date. Om det jag gjorde nu kan räknas som ett send. Jag klättrade nämligen inte till toppen av blocket. För er som inte känner till problemet så klättrar man railen som ses på bilden nedan och efter att man rundat hörnet mantlar man upp på svaet där man står no-hands. Efter detta klättrar man för att göra problemet som Espen gjorde förstabestigningen, areten till toppen. Själva klättringen tror jag inte är så svår, men det är obehagligt då det är högt och oborstat. Idag var det dessutom lite fuktigt, jag var ensam ute och när jag halvvägs upp för areten kände att risken att jag skulle ramla fanns och att jag i så fall skulle missa paddorna, så backade jag ner.

Det känns trist att inte kunna säga att jag gjort problemet "på riktigt". Framför allt då det tagit mig oerhört lång tid, längre än något annat problem, att länka ihop moven som jag gjorde. Klättringen på problemet representerar min antistyle och därför känns det väldigt roligt att ha gjort det som utgör själva problemet av problemet. Ändå roligare hade det som sagt förstås känts om jag "gjort" hela bouldern. På samma gång som jag vet att om jag försökt gå till toppen och fallit och slagit mig skulle jag ångrat mig mer än jag gör över att jag inte chansade. Det kändes helt enkelt inte värt risken.

Jag vet inte om jag kommer lägga problemet bakom mig, det får tiden utvisa. Kanske åker jag tillbaka och försöker klättra till toppen när jag har någon med mig som kan flytta paddorna och komma med lugnande och uppmuntrande tillrop nedifrån. Jag kommer oavsett åka tillbaka och klättra på problemet. Som sagt passar det mig som skit och är således något jag verkligen behöver träna på...

Screenshot, film kommer...

/DO

Cuerpo de Hombre

2011-11-06T19:12:00.001+01:00

Peter avrundar dagen i Häller med några försök att repetera

Cuerpo de Hombre.

/DO

"Daniels stubbe"

2011-11-03T09:23:00.032+01:00

Inte mycket har hänt på sistone. Det är höst och det regnar för det mesta här i krokarna. Jag håller mig till att klänga omkring i Fabbens trärum och på de diverse andra klätterställningar som finns utspridda i Göteborg och Uddevalla.

Emellertid så bjöds det i helgen på lite utomhus-aktivitet i och med att ett gäng bestående av Peter, Walker, Dan, John och jag själv letat sig till Häller. Dagen inleddes, en stund innan jag hunnit dit, med att Hippodrome under Thorline såg ett par sällsynta repetitioner i och med Peters och Walkers bestigningar. Efter detta så provades projektet som kan ses på bilden nedan. Den högre starten vilken Espen gjorde när han borstade fram problemet och som nås genom att man sträcker sig från en klämsten, klättrades men ingen kom i närheten av att få ihop det hela från den låga starten.

Utöver vår egna lilla skara smög också ett antal andra klättrare runt bland blocken. Det är inte varje dag man ser Heyman, Restorp och Oskar Alexandersson i färd med att stöta på boulderproblemen i Häller. Petter kände på Espens Hangel efter att tillsammans med Johan Isaksson (Osäker på om jag har rätt namn) ha sänt Trähästen. Samtidigt jobbade sig Erik och Oskar allt närmre den blöta kanten på Cuerpo de Hombre.

Kalle Reichenberg var också i krokarna och efter att ha börjat dagen vid Lyse med att torka upp och sända sitt långtidsprojekt, Jorden runt i en kundvagn, letade också han sig till Häller. Dock var kallpumpen hans förmiddags-send medfört såpass ihållande att någon mer klättring under dagen inte kom att bli av för hans del.

Peter gör det första movet på det gamla problemet med nytt namn vars underton jag skulle vilja påstå
är en aning missriktat. En lägre start, vilken känns mer naturlig, är som sagt möjlig och lägger till några
stora, hårda flytt mellan goda lister. Så vitt jag vet är detta fortfarande ett projekt som väntar på att bli
gjort. Skulle jag på något vis bli den som tar sig upp före alla andra vill jag lova att alla som är
emot olika namn på problems olika starter kommer få ytterligare ett
objekt att reta sig på för då ska det jävlar i mig döpas om...

/DO

Kalle på Kundvagnen

2011-10-16T20:49:00.003+02:00

Sticket var bra i Bohuslän idag. Kalle utnyttjade det till att göra stora framsteg på
Jorden runt i en kundvagn. Nästa gång sitter den...

/DO

Film - À l'Impossible 7A+, Fontainebleau

2011-10-14T18:26:00.002+02:00

Klassisk, fin men också vass slabb i Rocher aux Sabots som jag är väldigt glad över att ha tagit mig upp för.

/DO

Adams/Oskars äpple

2011-10-12T20:05:00.001+02:00

Kalle ger sig i kast med ett av de finare problemen vid Hogen. På en av mina favoritbloggar finns en film som visar Adam Rosenbaum när han gör vad som skrivs vara förstabestigningen av problemet som döps till Adams äpple. Dock skrivs det också i kommentarerna till inlägget att en viss Oskar Alexandersson ska ha hunnit före Adam upp, med ett par veckors försprång och att problemet således bör heta Oskars äpple. Vilket namn det blev framgår inte men oavsett är det som sagt ett fint problem, för att inte tala om klurigt att lösa...

/DO

Kjugekull en torsdagseftermiddag

2011-10-02T21:05:00.000+02:00

På torsdagen passade jag i och med ett ärende i Malmö på att svänga förbi Kjugekull. Från Malmö fick jag med mig Emil som dagen till ära tagit ledigt från jobbet. Det hela är egentligen inte så mycket att skriva om då det klättermässigt inte gick sådär lysande. Jag har såklart ett gäng bortförklaringar till varför jag inte sände allt jag provade. För att nämna en så var detta första gången sedan i början av juni som jag klättrade utomhus och att försöka ta sig uppåt på vassa granitformationer istället för stora självlysande plastklumpar fastskruvade i plyfa, som jag det sista vant mig vid, kräver en viss omställning.

Emil värmer upp på en lätt, fin slabb. Foto: DO

Emil övertalade mig att prova Monolith och med hans beta fick jag
sänt i varje fall en klassiker. Foto: Emil Rylander.

/DO

Film - Teamsend av Karma Gai

2011-09-26T16:19:00.002+02:00

I slutet av mars började våren komma till Font och med den såklart också värmen. Lika fantastiskt som jag tycker det är att vistas i ett vårigt Fontan, ogillar jag när det blir så varmt att man knappt hinner få händerna ur kritpåsen innan man svettats igenom lagret av krita. Neil och jag försökte göra det till en rutin att vara ute vid blocken tidigt på morgnarna för att på så vis få några timmar med hyggliga förhållanden innan solen tittade fram och temperaturerna började stiga.

En tidig tisdagsmorgon hade vi letat oss långt in i Apremont Désert, till en prow vi sett bilder på och mer än något annat ville prova. Tyvärr lämnade den oss inte med annat än besvikelse då cruxet, vilket jag upplevde som ashårt, satt i starten och således gjorde att vi knappt kom ifrån backen. Vi trodde att anledningen till att problemet bara har två registrerade bestigningar på Bleau.info var den långa promenaden och att det var lite svårt att hitta men efter att ha känt på moven förstod vi att det svåra inte bara ligger i att ta sig till problemet.

Under tiden det tagit oss att inse detta hade det redan hunnit bli förmiddag och temperaturen började stiga. Vi båda kände att det inte var lönt att stöta vidare på detta och promenerade tillbaka till Cuvier-parkeringen för en tidig lunch under vilken vi skulle försöka smida nya planer. Neil mumlade något om ett problem i Rocher du Mont Morillon som han trodde jag skulle älska. Jag var vid det laget en aning skeptisk då det var vad han sagt om Le Pilier du Désert också. Men å andra sidan så hade jag själv inte så mycket andra bra förslag att komma med och därav blev det att vi begav oss dit.

Väl där vart jag inte direkt besviken vid förstå åsynen av Karma Gai. Förvisso förmedlar problemet en viss lowball-känsla men det till trots tycker jag att det är väl förtjänt den svarta stjärna som det tilldelats i 7+8. Rent klättermässigt började det inget vidare, inte ett enda move kändes görbart. Botten-flytten kändes knöliga och vi hade problem att komma överens med ett litet fotsteg vilket man står på igenom i stort sett hela cruxet. Toppen var inte heller lätt, och inte blev det bättra av att solen låg rakt på de stora sloparna. Tillslut lyckades jag dock slira mig upp för dessa, tätt följd utav Neil, och en gnista av hopp tändes om att ändå kanske kunna göra problemet. Neil hade en tid att passa då han var tvungen att hämta sonen vid skolan och vår tid samma eftermiddag var därför begränsad. När bara tio minuter återstod innan vi var tvungna att bege oss var fortfarande inte något av moven upp till toppen gjorda, men i samband med att vi skulle börja göra oss i ordning för att dra föll pusselbitarna på plats, en efter en. Jag räknade ut en bra sekvens för mig på cruxet och vi båda fick till alla flytten, dock med något skiljda sekvenser. I bilen på väg därifrån beslutade vi oss båda för att vila nästa dag för att åka tillbaka på torsdagen.

Två dagar senare var vi uppe med tuppen och tillbaka vid problemet. Solen hade redan hunnit över kullen och låg på blocket, men det var svalt i luften och förhållandena var än så länge goda. Vi värmde upp med att repetera flytten och göra toppen innan jag satte mig ner vid startgreppen för dagens första press. Jag fick underclinget, som man gör andra movet till och sedan håller igenom i stort sett hela problemet, riktigt dåligt. Något som ledde till att jag fick kämpa som ett djur med att få sloparna på toppen där jag ville. Till min enorma förvåning lyckades jag ändå få upp andra handen på kanten och kunde skicka vidare in i juggen där allt var över.

Neil, som nog var lika förvånad som jag över mitt send, borstade rent greppen och satte sig sedan också han vid starten. Tyvärr såg han inte alls ut att få saker och ting att stämma till en början utan slarvade iväg flera försök. Han påmindes om ett tillfälle tidigare under våren då vi varit vid Katioushka. Ett annat problem som vi jobbat in tillsammans och åkt tillbaka för att göra, där det slutade med att jag gjorde problemet fort och han fick kämpa nära två timmar innan han fick ihop det. Nu tog han sig dock i kragen mycket snabbare och klättrade Karma Gai, i mycket bättre stil än jag gjort, och liksom vid Katioushka var jag minst lika glad över hans send som mitt eget.

/DO

Filmen om Symplegma

2011-09-19T18:47:00.005+02:00

Det blir för min del inte många knop gjorda på utomhusfronten just nu. Det är förvisso av egen fri vilja som jag valt att hålla mig till plastbitarna på Fabben och Labbet, men även om jag velat annat så hade det inte blivit lätt att åstadkomma någon typ av utomhusklättring där simfötter inte skulle vara nödvändiga för att nå instegen. September månad har hittills varit en allt annat än bra månad för de som vill klättra ute. Till skillnad från förra hösten då det bjöds på många fina dagar. Några utav dessa spenderade jag i krokarna kring Utby med att försöka avverka några klassiker som ännu inte blivit strukna från ticklisten. Symplegma var ett av dem...

/DO

Boulder SM 2011

2011-09-13T21:53:00.009+02:00

Hur jag ska börja berätta om helgens Svenska mästerskap i bouldering på Domen vet jag inte riktigt. Först och främst kanske det bör nämnas att det från arrangörerna, Kvibergs Klätterklubbs sida var en fantastiskt väl genomförd tävling. Tävlingsledningen med Clara i spetsen kan verkligen klappa sig själva på bröstet. Att det hela flöt på som det gjorde trots det ovanligt höga deltagarantalet är snudd på otroligt.

Detta var andra gången som jag var med och byggde problemen till en större tävling och liksom förra gången tyckte jag att det nog var minst lika roligt som att tävla. Man får fortfarande träffa allt folk men slipper sitta inspärrad i en isolering i flera timmar. Lika nervös är man dessutom, men inte över hur det kommer gå att klättra utan för om problemen man byggt kommer bli uppskattade och utslagsgivande. Att ha med Johan med all sin rutin av att bygga till tävling dämpade förvisso min oro något men det var inte utan att det var lite svårt att somna kvällen innan tävlingen.

55 deltagare var det som på lördagen dök upp på Kviberg för att göra upp om att bli Svensk Mästare i bouldering. Jag, Erik och Johan hade slitit hårt under torsdagen och fredagen med att konstruera 20 problem på Domens ny-utbyggda bouldervägg. Sex kvalproblem och fyra finalproblem till Dam- respektive Herrklassen.

Som alltid var det inspirerande att se några av Sveriges absolut bästa klättrare stångas om mästartiteln. Extra roligt var det förstås att se dom klättra på ens egna problem. De båda kvalen flöt på bekymmersfritt, vilket som sagt förvånade i alla fall mig med tanke på mängden deltagare. Problemen vi byggt tycktes ligga lagom i nivå för att ge utslag i det stora startfältet samtidigt som de flesta verkade få klättra mycket. Kvalet var överstökat strax efter klockan två och vi fick gott om tid till att skruva upp problemen till finalen som började klockan 19.00.

Herrarnas finalproblem var hårda, i efterhand kunde vi konstatera att vi lagt ribban lite för högt. Det krävdes verkligen att de tävlande gav järnet för att ta sig till de poänggivande greppen, något som det inte rådde tvivel om att det sex finalisterna gjorde. Tyvärr toppades bara två utav de fyra problemen ur, även om det inte var långt borta att alla blivit gjorda. Geir och Robert Rundin hade häng i toppjuggen på problem nummer två och det tredje problemet gick nästan ner för Grandelius och Daniel Anderson som båda var uppe och slog på sista greppet.

När Daniel, som näst siste man, klev in för att ge sig i kast med finalens fjärde och sista problem, var också det fortfarande ogjort. Det var en hel del folk i publiken men jag förvånades ändå över hur högt jublet steg när han på sitt första försök klättrade förbi korsen som stoppat föregående finalister och gjorde sista movet till toppjuggen. Därmed stod det också klart att han vunnit då Magnus, som tog hem kvalet och därför gick ut sist i finalen, inte toppat det första problemet och därför inte utgjorde ett hot för Daniel med hans två toppar på två försök.

Damernas final var tajt och kom att avgöras på hur många försök de fyra bästa tagit på sig för att toppa ur tre problem. Daniela Ebler drog där det längsta strået framför Anna Gärdsmo och Katrin Amann.

Erik Grandelius på andra problemet i finalen. Foto: Fredrik Dahl.

Som sagt var det fantastiskt roligt att få bygga problemen till en tävling som denna. Jag hoppas att mitt arbete liksom Johans och Eriks var uppskattat och att man kan få chansen att bygga vid fler tillfällen. Men liksom det är roligt att skruva är det också slitigt och jag har behövt ett par dagar för att återhämta mig. Efter detta är tanken att köra igång med lite bättre upplagd träning för att på så vis försöka råda bot på min, efter sommarens uppehåll, usla form. Mitt framtida boende, ett mobilt sådant, beräknas kunna levereras inom några veckor och om fingrarna bara slutar krångla ska jag förhoppningsvis med hjälp utav det kunna ta mig ut på nya äventyr. Hur det hela går lär vi väl få se...

/DO

Tillbaka i gemet

2011-09-07T19:45:00.009+02:00

En dryg vecka är det nu sedan sommarens slit äntligen var till ända och i och med det är vardagen förbytt som i en handvändning. Det känns som att tiden, tro det eller ej, nu går lite långsammare. Kanske för att den ena dagen inte längre är den andra lik. Hela sommaren har jag hållit upp från klättringen. Den överlägset längsta sammanhängande period som jag varit från den sedan jag första gången provade på det. Jag har fortfarande tränat - Cyklat, spelat fotboll och stretchat, men jag har inte kört något direkt klätterspecifikt.

Själva anledningen till uppehållet var att jag när sommaren började närma sig, och med det en period som domineras av arbete och därav inte lämnar så mycket tid till annat, kände att den intensiva våren satt sina spår. Jag hade mer eller mindre kört mig själv i bott. Flera fingrar hade börjat göra ont och de som sedan innan ömmat blev inte direkt bättre. Utöver det, eller kanske i och med det, så vacklade motivationen. Jag kände inte lusten eller den oerhörda glädjen som jag brukar inför klättringen. Alltså var det läge för ett break.

Jag gjorde vårens sista moves tillsammans med Stefan på Oasen i Västervik, där jag spendera tre varma dagar i början av juni. När jag åkte därifrån planerade jag att vila fram till mitten av juli för att sedan dra igång med klätterträningen igen. Men tiden gick fort och när jag halvvägs genom sommaren fann mig själv fortfarande utan motivation och med fingrar som inte tycktes ha repat sig ett dugg, valde jag att fortsätta att ta det lugnt. Sommaren fortsatte att gå, utan att det blev särskilt mycket bättre med varken fingrar eller motivation. Jag gick och grubblade kring meningen med att lägga ner hela mitt liv på en enda sysselsättning. Att varken ha utbildning eller fast jobb som dom flesta andra, utan bara ett enda intresse som när jag tänkte på det inte kändes som det egentligen tog mig någonstans. Hur mycket jag än funderade så blev jag dock aldrig särskilt mycket klokare.

När jag för en dryg vecka sedan letade mig tillbaka till klättergymmet var glädjen och den goa känslan tillbaka och med det såklart också motivationen. Mina fingrar tycktes ha repat sig, så när som på ett. Ringfingret på högerhand går inte att belasta hårt i öppet läge och fungerar också dåligt i crimp. Det är en skada som hänger i sedan våren i Font 2010 och som jag efter det dragit upp flera gånger. Något som förstås gjort att det aldrig läkt helt. Dock lär det inte bli bättre av mer vila eftersom tre månader inte hjälpt så från och med nu kommer jag att försöka köra på.

Sommarens funderingar finns fortfarande kvar och jag tror det är nyttigt att ibland stanna upp och reflektera kring det man göra. Jag vet inte om jag kommit fram till någon direkt slutsats, kanske kommer den förr eller senare eller så kommer den aldrig. Just nu spelar det hursomhelst ingen roll för jag vet vad jag vill för stunden, klättra.

Imorgon ser jag fram emot att, tillsammans med Gross och Erik Luthke, skruva problem på Domen inför helgens Boulder-SM. Det ska bli oerhört kul och inspirerande, för att inte tala om lärorikt, att tillsammans med två duktiga ledbyggare få skruva upp bland annat de nya greppen från Peter Bosma på Domens ny-utbyggda väggar. Startfältet som det ser ut idag gör inte heller det hela mindre spännande. Om alla som anmält sig dyker upp blir det en fantastisk uppslutning. Förstås hoppas man också på ändå fler anmälningar i veckan och att dom som inte vill ställa upp istället kommer och kollar...

/DO

Bröderna Hetfield/Antonsson

2011-08-25T18:23:00.003+02:00

/DO

Missa inte - Boulder SM

2011-08-22T19:03:00.001+02:00

/DO

Film - Glimmerfall, Dals-Ed

2011-08-18T20:46:00.001+02:00

/DO

Total Breakdown, Ramsvikslandet.

2011-08-11T16:59:00.000+02:00

Under en fotosession tillsammans med Fredrik Schenholm en vacker septemberdag för ett par år sedan hamnade jag på Ramsvikslandet för första gången sedan jag började klättra. Efter att tillsammans med Fredrik ha letat mig fram till några utav blocken borstade jag där fram ett problem som inte visade några direkta tecken på att tidigare ha blivit gjort. Jag gav problemet ett gäng försök samtidigt som Fredrik jobbade med att föreviga mitt slit. Mina förmågor var dock inte tillräcklig för att jag skulle få sända och jag fick lämna stället med problemet ogjort.

Förra sommaren dök i samband med att Walker besökte ön och då provade bland annat just den bouldern, en bild på problemet upp på hans blogg. Jag som hade glömt bort min ouppklarade affär blev påmind och passade när jag i våras åter besökte stället, framförallt för att försöka göra Hamster Huey and the Gooey Kablooie, på att leta mig tillbaka till blocket.

Mitt gamla projekt, som är lite utav en lowball, består utöver mantlingen egentligen bara av två move varav det ena är svårt. Man gör ett flytt från sittande start upp med vänster hand till en god men vass crimp, varifrån man flyttar om fötterna för att kunna göra ett dynamiskt move till kanten, varpå fötterna släpper och man tvingas häva en pendel. Det är hoppet till kanten som är det svåra men till skillnad från för två år sedan lyckades jag den här gången få ordning på movet och kunde göra, vad jag tror är förstabestigningen av Total Breakdown. Så här i efterhand måste jag säga att jag inte riktigt förstår mig på mitt val av namn men just då kändes det rätt och det är väl huvudsaken.

Foto: Fredrik Schenholm.

/DO

Bouldermeet

2011-08-09T19:07:00.002+02:00

/DO

Inte coolt

2011-08-06T16:44:00.003+02:00

Johan Rappako rapporterar på sin blogg att han vid ett inbrott, i vad jag läser mellan raderna är hans lägenhet i Utby, mist stora delar av sin klätterutrustning. Han ber nu om hjälp med att hålla utkik efter sina grejer. Surfa in på hans sida för en beskrivning av paddorna han blivit av med och håll ett öga öppet när ni är ute och nyper så kanske det med mycket tur går att få fatt på stöldgodset.

Att andrahandsvärdet på crashpads är så stort att folk nu till och med gör inbrott för att lägga beslag på dem trodde jag inte men efter det här kanske man gör bäst i att kedja fast kritpåsen så inte tjyvarna kommer och haffar ens egna prylar.

/DO

Mortel Transfert

2011-08-05T18:03:00.000+02:00

Oskar gör Mortel Transfert på Mur des Carriers i

Franchard Sablons.

/DO

Film - Hamster Huey and the Gooey Kablooie

2011-08-03T18:32:00.003+02:00

En förmiddag i början av maj besökte jag Ramsvikslandet utanför Smögen för att försöka göra Walkers supercoola tak med det svåruttalade namnet. Walker satte upp problemet förra sommaren och direkt jag fick se bilder och så småningom också en film på problemet blev jag taggad att prova den. Det dröjde dock ända till en söndagseftermiddagen i mitten av oktober innan jag för första gången lyckades masa mig dit. Då för en kort session med Walker, Lars och Peter under vilken jag gjorde moven men inte lyckades länka allt från start. När jag i våras kom tillbaka gick det bättre. Problemet gick, efter att jag värmt upp med att friska upp beta-minnet och repetera de sjukt balla rörelserna, ner i andra försöket.

Till följd av de friska vindarna var sticket den här gången riktigt bra, men egentligen tror jag inte att det spelar någon större roll på det här problemet. Stenkvalitén är grov bohusgranit och greppen bjuder alltså på bra friktion i såväl minusgrader och blåst som plusgrader och regn. Vad jag menar är att detta är ett problem som går att köra på året om utan att man kommer påverkas allt för mycket om det är lite slemmigt. Dels för att det är ett tak med bra grepp, under vilket det alltid är skuggigt och lite svalt, men framförallt för att stenen som sagt är väldigt grovkornig och att bra stick därför inte är ett måste för att man ska kunna hålla i greppen. Möjligtvis skulle det vara greppet på läppen som man gärna vill ha lite crisp men kanske inte främst för att man rent fysiskt ska kunna göra sista movet till juggen utan snarare för att det ska kännas lite tryggare. Man hänger nämligen i en svinigt bra häl och skulle händerna få för sig att ge sig av kan antagligen fallet bli en aning obehagligt, om man som jag, inte har någon som står under och tar emot. Landningen är inte superbra och därför vill man inte gärna rasa handlöst ner om man inte orkat släpa med sig ändå fler pads än vad jag gjorde.

Avslutningsvis, Hamster Huey and the Gooey Kablooie är verkligen ett superproblem som jag varmt rekommenderar folk att åka och prova. Karaktären på problemet är av sällan skådat slag här i Bohuslän och som sagt kan den vara ett hett tips om man letar efter ett sommar-projekt. Se bara till att ta med mer än en pad och som sagt gärna en spottare.

/DO

Stark tjej

2011-08-02T15:08:00.003+02:00

Mina Wesley cruisar en odöpt 7A i Petit Reine.

/DO

Trött kille

2011-07-31T19:07:00.001+02:00

Joar kastar efter en intensiv dag i Rocher aux Sabots in handduken och tar en lur i pappas knä.

/DO

POWERbar

2011-07-28T19:41:00.004+02:00

Neil bjöd på lunch en dag i Isatis och jag lovar, jag surfade runt på sockerkicken det lilla

monstret på bilden gav mig resten utav dagen.

/DO

Up´n Go

2011-07-27T16:50:00.000+02:00

Jenny Förander gör Up´n Go på Hamburgö.

/DO

El Poussah

2011-07-26T19:53:00.001+02:00

Neil på ett av Isatis mest klassiska problem. Klättring blir inte mycket mer Font än den som bjuds
på El Poussah.

/DO

Fiskafänge

2011-07-25T17:43:00.001+02:00

Jag och min kompis Andre tog en tur med båten i förra veckan för att fiska. Pappa Henke fick också följa med för att dokumentera vårat lilla äventyr och utav bilderna han tog har jag satt ihop ett collage. Som synes, om man tittar noga på bilderna, så var fiskelyckan inte jättestor men några stackars makrillar och vitlingar lyckades vi ha ihjäl och säkrade således middagen för familjen Sennelöv/Förander nästkommande dag.

/DO

Film - Echoes, Cuvier Est

2011-07-20T16:01:00.001+02:00

En varm eftermiddag i mitten av mars, i väntan på att temperaturen skulle sjunka och Walker med sitt crew skulle leta sig ut för att möta upp med oss i Cuvier Rempart, passade jag på att släpa med Emil till Atmosphere assis i Cuvier Est. Ett problem vars ståstart jag gjort förra året och i samma veva sett Neil göra från sittande. Den ena utav två möjliga varianter när man kommer från samma start. Echoes är den andra och viker efter att man nått upp i ståstarten, istället för höger ut till areten, rakt upp via vad jag hade fått höra skulle vara en fruktansvärd mantling. Två suveräna problem som jag tror många utav någon anledning, fråga mig inte vilken, missar.

Mantlingen på Echoes gjorde mig nyfiken men den visade sig inte vara särskilt fruktansvärd, inte för mig i alla fall då jag gjorde den på bara något försök. Dock kan kanske det bero på att den nog är en aning morpho, jag kan föreställa mig att en kortare person får svårt att nå kanten. Sitten till Atmosphere var dock det jag åkt ut för och alltså den jag gick in för att göra första gången jag kom upp till railen där man väljer om man vill gå höger eller rakt upp. Jag unnade mig fem minuters vila efter att ha sänt den innan jag ännu en gång satte jag mig i den lilla gropen varifrån problemen startar och som, om något, är det som drar ner betygen på de båda en aning. Återigen fick jag göra några försök på vad jag upplever som det enda hårda på problemen, startmovet, men liksom med Atmosphere räckte det att jag gjorde flyttet en gång.

Som jag nämnt innan var de goda stunderna många under våren i Font och denna var helt klart en av dem. Helt utan förväntningar åkte jag ut för att slippa fördriva tiden i giten och slutade med att ha gjort två fantastiskt fina problem innan dagens klättring egentligen ens skulle ha tagit fart.

/DO

La cena de los idiotas 7A

2011-07-17T09:04:00.005+02:00

Henrik tinar efter en kall natt upp sig med hjälp av solen och bra brant klättring i Peninsula,
Albarracin.

/DO

Iver

2011-07-14T11:29:00.001+02:00

Emil sitter på tåget mot Paris och ser med spänd förväntan fram

emot vad en dag i storstaden kan tänkas ha att erbjuda.

/DO

Film - Radar, Solklinten

2011-07-12T10:57:00.001+02:00

Det är sällan man här på västkusten stöter på ett problem av samma karaktär som Radar på Tjörn. Brant och crimpig klättring är man inte är direkt bortskämd med och såklart var det därför extra kul att åka och göra Per-Ola och Walkers problem vid Solklinten.

/DO

Sandsjöbackas king-line

2011-07-08T20:52:00.000+02:00

Peter på väg att skicka Mongomatic.

/DO

la Super Prestat

2011-07-05T10:00:00.001+02:00

Ett send i Font som står högt upp på önskelistan är Super Prestat i

Bas Cuvier. Jag måste bara lära mig att crimpa hårdare så jag inte

behöver förlita mig på min kassa foteknik. Foto: Emil Rylander.

/DO

Även dalahästar har känslor - Filmen

2011-07-03T15:18:00.003+02:00

Dalahästen i Häller är ett väldigt fint problem, kanske ett av dom bästa jag gjort i Bohuslän. Kul klättring på sten vars kvalité jag har svårt att föreställa mig skulle kunna bli mycket bättre. Svårt är det också, trots att rörelserna inte är särskilt invecklade. I kort handlar det om att dra mellan stora lister på en brant vägg utan att tappa fötterna och egentligen är det bara ett move, det tredje, som biter ifrån. När väl det är gjort gäller det bara att hålla tungan rätt i mun på den lite lurig men framförallt rätt obehagliga mantlingen. Besöket innan gången då jag gjorde problemet backade jag av på just den. Detta då jag utan spot kände att jag inte ville chansa och riskera ett ryggplask ner i de stenar och rötter som utgör landningen. Kvällen då jag gjorde problemet hade jag Masterspot-Freddy i ryggen och efter att han först, mer eller mindre, lyft mig upp till toppen för att jag skulle få göra mantlingen gick problemet ner i första presset. Tack Fredrik!

Vad beträffar svårigheten kan jag såhär i efterhand tycka att 7B är en aning snålt. Det kändes förvisso ganska lätt när jag väl gjorde den, men hur många svåra problem har inte känts lätta när dom väl gått ner. Jag har sett flera starka klättrare stångas med den här bouldern utan framgång och jämfört med mycket annat jag gjort tror jag inte att den skulle skämmas för 7B+. Det är å andra sidan bara min uppfattning och eftersom tidigare bestigare, så vitt jag vet, inte yttrat sig om graden antar jag att dom varit ense om att 7B passar bra. Egentligen är det sak samma. Problemet blir varken bättre eller sämre med eller utan plus och huvudsaken är att det, som sagt, är ett superfint problem som alla borde åka och göra!

/DO

Vandale

2011-06-30T21:09:00.000+02:00

Munter spanjack på weekend i Font skaver hud på klassikern

Vandale i Rocher Cailleau.

/DO

Mantlingsproblem

2011-06-27T18:19:00.000+02:00

Henke njuter av goa granitslopers på Sommartoppen, Hamburgö.

/DO

Våren i Font 2011 - Filmen

2011-06-14T15:37:00.002+02:00

Emil och Neil. Det är typ det enda jag har att säga om den här filmen. Utan dom hade den inte varit. Även om filmen handlar om mig vad jag gjorde under våra tre månader i Font mellan 15 januari och 9 april så är det dom som ligger bakom det mesta. I alla fall när det kommer till själva filmningen vilket väl ändå får sägas vara huvudsaken då det ju är vad som lägger grunden till det hela. Det spelar liksom ingen roll, för filmens skull, vad jag klättrar eller inte om ingen står bakom och sköter kameran. Så tack för hjälpen. Inte bara med filmningen utan också för spot, för att ni stod ut med mig hela tiden och för att ni kom med glada tillrop i mina mindre ljusa stunder.

Vad beträffar filmen i sig hoppas jag att den blir uppskattad även om den inte är något mästerverk. Kort och gott så innehåller den ett axplock av det vi filmade under resans gång och för den som är nyfiken på att se höjdpunkterna från vårens 85 dagar i Font är det bara att hugga in.

/DO

Sommaruppehåll

2011-06-12T22:06:00.000+02:00

Det blir inte många knop gjorda på klätterfronten just nu för min del, eller rättare sagt inga. Sedan en vecka tillbaka är sommarens slit igång med allt vad det nu innebär och då jag är rätt öm i fingrarna efter den intensiva våren passar jag på att vila mig helt från klättringen. Tidiga morgnar, långa dagar i en svettig skorplåda och slöa sommarkvällar på sjön med ett metspö i handen är nu min vardag och kommer så att vara under en tid framöver.

Men för att inte bli helt förslappad försöker jag under mina lediga stunder, vilka inte är många, träna min usla kondition. Det har blivit några mil på cykeln, ett och annat löp-pass och tro det eller ej så har jag också masat mig iväg på ett par fotbollsträningar. I mitten av juli tänkte jag försöka komma igång lite försiktigt igen med greppbräda och annan träning involverande plastgrepp. Kanske kan det också hinnas med lite ute-nyp men det blir nog inte förrän till hösten som det hela tar fart på riktigt igen, och jag kan knappt bärga mig. Det är skönt att ha nya äventyr att se fram emot, något att drömma bort de annars så långdragna och tråkiga arbetsdagarna med.

Jag har en del bilder och filmklipp från den gångna säsongen som ännu inte hamnat på internet och för att fylla ut tomrummet som kommer uppstå under sommaren i och med att jag inte kommer klättra så mycket tänkte jag försöka kasta upp lite utav dessa. Filmen från Font är i stort sett klar och kommer inom kort att dyka upp följt av annat smått och gott från en fantastisk höst och vår.

/DO

Länge sedan Sivik

2011-06-07T20:22:00.002+02:00

Det blev några bilder tagna den där dagen i Sivik tidigt förra hösten.

Då jag hoppade runt med en stukad fot kunde jag inte mycket annat
göra än just fota men Peter, Kim, Bummel, Fredrik & Filip gjorde ett
gott dagsvärk och jobbet som fotograf blev inte långtråkigt. På
bilden ses Filip på ställets bästa problem, Hunter S Thomson.

/DO

123 Klan

2011-06-03T20:44:00.012+02:00

En helg för ett par veckor sedan spenderade jag i Dals-Ed för att tillsammans med Hult återuppleva gamla minnen från tiden då vi gick på Utsikten. Gymnasieskolan för utbildning mot äventyrsturism som jag har att tacka för att jag blev introducerad till klättringen. Det var där allt tog fart för min del och under helgen hanns det bland annat med en tur till Brudslöjan, blocket där vi härjade som mest på kvällar och lediga dagar. Och visst var det lite nostalgiskt att få klättra gamla problem som man en gång i tiden slitit hårt med att få ihop. Klassiker som Glimmerfall blev liksom några andra gamla pärlor, så som blockets test piece Mr.Cubabee, repeterade. Problemet på bilden som min gamla lärare och vän Erik är på var det sista kvarvarande på blocket som jag innan inte gjort och det var roligt att få återvända och knyta ihop säcken.

Erik Westling på 123 Klan.

/DO

Crimpigt på Sjöpungen

2011-06-01T14:30:00.002+02:00

Martin provar den nypiga starten på Sjöpungen/Sjöpungen variant.

/DO

Lördagsunderhållning

2011-05-30T11:09:00.000+02:00

Peter firar eftermiddagens send av Mongomatic med att gå på nästa

projekt på ticklisten, Let´s go bowling i Kullavik.

/DO

Le Toit du Cul de Chien

2011-05-28T20:06:00.000+02:00

Foto: Emil Rylander.

/DO

Sommartoppen

2011-05-27T12:39:00.001+02:00

Jenny imponerade stort på mig när hon tidigare i våras tillsammans med familj besökte

Hamburgö och där bland mycket annat gjorde Sommartoppen.

/DO

Ölbacken-projektet

2011-05-26T11:44:00.001+02:00

After work på Ölbacken-projektet. Tompa samlar mod och försöker smälta hur små greppen ser ut
att bli. Problemet bjuder cirka 8 meter klättring där crimparna bara blir mindre ju närmre toppen
man kommer. Peter är nära och kanske kommer klättringen i Göteborg inom kort att vara
krönt med en andra slabb vars svårighet ligger i trakterna kring 8A.

/DO

Film - Inte illa pinkat för en trähäst

2011-05-25T00:34:00.001+02:00

Ännu en film från i höstas och denna från en sticky dag i Häller under vilken jag bland annat passade på att göra Inte illa pinkat för en trähäst.

/DO

Lördag kväll - Let´s go bowling

2011-05-22T21:49:00.001+02:00

Peter tillbringar lördagskvällen på Let´s go bowling i Kullavik.

/DO

Mera Fjällbacka

2011-05-20T14:32:00.001+02:00

...och mera Martin, återigen på Hummern igen.

/DO

Film - Räkcocktail, Fjällbacka

2011-05-17T19:59:00.001+02:00

Ett kort klipp från ett för mig lite oväntat send när jag en eftermiddag för ett par veckor sedan guidade Martin till Fjällbacka-grottan. Får passa på att också tacka värmlänningen för spot och gott stöd...

/DO

Film - La Bousse ss

2011-05-11T09:09:00.001+02:00

Jag fick slita för att hålla ihop den här med blödande, spruckna fingertoppar. Alla fingrar var tejpade utom två vilket gjorde det en aning svårt att gräva sig in i crimparna och lite förvånad var jag över att det gick vägen. Dock är det skönt att ha problemet gjort.

/DO

Hummer igen

2011-05-09T13:38:00.002+02:00

Martin på Hummern igen i Fjällbacka. På bilden har han ett move kvar innan cruxet på vilket han
fullständigt negligerade betan jag gav honom och istället valde att hoppa in i de vassaste
greppet i hela grottan. Att det hela gick vägen och att han inte förlorade

handflatan på kuppen är något jag fortfarande inte begriper.

/DO

Film - Sjöpungarna & Springboy

2011-05-07T22:28:00.001+02:00

Vårens första klätterdag på hemmaplan spenderade jag i Fjällbacka och Häller med att riva av tre gamla projekt. Sjöpungen, Sjöpungen varitant och Springboy. Alla tre fångades på film och hamnade tillslut nu också på internet i form av det lilla klippet nedan.

/DO

Shelter

2011-05-06T14:47:00.000+02:00

Martin gör processen kort med fantastiskt fina Shelter

vid Roadkill på Tjörn.

/DO

Livet är fint på hemmaplan

2011-05-05T11:49:00.003+02:00

Drygt två veckor har nu gått sedan jag började klättra igen efter mitt lilla break från det hela när jag kom hem från Font och jag har under dessa två veckor hunnit med att få en hel del gjort. Detta trots att klätterdagarna inte blivit jättemånga i och med en del jobb och att formen farit upp och ner som en jojo. Stundtals känner jag mig stark och klättrar framförallt bra liksom jag i andra stunder kan känna mig ganska okoordinerad, svag och värdelös. Överlag har dock allt känts bra och jag är taggad på att vara hemma och köra på alla problem jag har kvar att göra här på västkusten

Liksom i Font har jag en ticklist över boulders jag vill göra här hemma och jag jobbar målinriktat med att försöka korta av den så mycket som möjligt innan jag i mitten av juni börjar jobba igen och därmed förlorar möjligheten att klättra så mycket. Hittills har det gått över förväntan och detta trots att förhållandena inte varit direkt lysande i och med att det varit ganska varmt. Dock verkar bekymret med värmen ha skjutits upp ett tag då temperaturerna i helgen droppade en aning och nu spås stanna mellan tio- och femtongraders-strecket i alla fall veckan ut. Förhållandena som nu bjuds här på västkusten måste alltså sägas vara riktigt bra, trots att det emellanåt kommer lite regnstänk. Jag försöker ta tillvara på möjligheten att klättra med stick så bra som möjligt och riktar in mig på de problem som kräver bra förhållanden för att kunna göras.

Screenshot från Även dalahästar har känslor i Häller.

Martin Jurander var i helgen på besök här i Bohuslän och på fredagen åkte vi tillsammans på önskemål av Martin själv till Fjällbacka. Martin gjorde där processen kort med både Hummern och Hummern igen men Räkan som var det stora målet med besöket gäckade honom. Han kom farligt nära flera gånger och föll vid ett tillfälle precis innan det sista hårda movet när en tåkrok lite oväntat släppte. Jag själv passade på att prova Räkcocktail som i kort är Räkan med en lite hårdare start och jag förvånade mig själv med att på några försök göra problemet.

Söndagen spenderade jag med Martin och en för dagen icke klättrande Peter Erhard med familj på Utsikten på södra Tjörn. Jag hade tre problem kvar sedan mitt förra besök för nästan ett år sedan som jag verkligen ville göra, Animal (Fuck like a beast), Supermullet och Tårt-outlet, och trots att jag var trött och klättrade dåligt lyckades jag ta mig upp för alla tre. Peter klättrade som sagt inte utan passade istället på filma de som gjordes och redan samma kväll fanns ett klipp innehållande dagens eskapader på internet för åskådning. Se de på Westcoastbouldering.

Gårdagen blev intensiv med först en tur till Ramsvikslandet för att göra Walkers superproblem Hamster Huey and the Gooey Kablooie. Jag hann också med en sväng förbi ett lowball-projekt på den västra delen av ön som jag länge velat göra. Problemet gick ner ganska fort, det handlade mest om att jag skulle våga dra till i den vassa vänsterhands-crimpen, och om ingen annan gör anspråk på förstabestigningen går nu problemet under namnet Total Breakdown.

Kvällen spenderades med Fredrik Dahl i Häller där jag lyckades göra mig av med ännu en ouppklarad affär i och med Även dalahastar har känslor som jag på lördagen backat av på mantligen. Feg som jag är vågade jag inte ge mig hän utan spot. Igår med Masterspot-Freddy i ryggen kände jag mig hur trygg som helst och kunde riva av problemet på första försöket för dagen. I kort ytterliggare en lyckad dag!

/DO

Espens hangel av Sennelöv

2011-05-03T14:17:00.001+02:00

Henke gjorde i mitten av förra veckan Espens hangel i Häller. Jag själv har gjort alla moven på

problemet men då klättringen den bjuder är lite utav min antistyle kommer det krävas mycket

för att jag ska kunna länka ihop den.

/DO

Finfrämmande från Värmland

2011-05-02T17:07:00.005+02:00

I helgen gästades Göteborg och Bohuslän av finfrämmade från Värmland i och med Martin Jurander.
Två dagar hade jag äran att få klättra med maskinen från Arvika och fick under dessa bevittna ett
par fina sends. Bilden visar Martin i början av sitt förnedrande send av Hummern igen i Fjällbacka.

/DO

April dose of Font från Neil Hart

2011-05-01T09:48:00.015+02:00

, Film-

"Time for another dose of font, April has been kind, with nice summer lie days, but also a lot of humidity, but out early enough in the morning is fine. Its also time to say goodbye to Daniel for another year, but mike has just arrived so maybe a few project jumps will go down in the next months dose.

Also got to say a big thanks to the blind men who made the intro, it was so funny watching them for hours on end and they didn’t even know that we filmed them :) " - Neil Hart

/DO

Film - Petters dyno, Hönö

2011-04-28T10:26:00.001+02:00

Gammalt klipp från nästan ett år sedan då en blåsig dag spenderades på Hönö med att bland annat göra problemet i filmen.

/DO

Assis?

2011-04-27T10:02:00.000+02:00

The inofficial way of doing sitstarts in Font...

/DO

Smoothie i värmen

2011-04-25T21:34:00.000+02:00

Familjen Sennelöv/Förander gästade i helgen Hamburgö för lite trivselklättring i vårsolen. På
bilden ses Henke göra ett av Hynnös absolut finaste problem, Smoothie. Foto: DO.

/DO

Film - Dogma i Häller

2011-04-22T11:11:00.001+02:00

En veckas vila gav mig tid till att rota runt bland gamla filmklipp från i höstas. Ett av dom jag fann var från en dag i Häller i oktober när jag bland annat passade på att repetera Dogma framför kameran.

/DO

Film från häromdagen

2011-04-21T12:17:00.002+02:00

Peter har klippt ihop en filmsnutt från tisdagskvällen i Sandsjö. En trevlig session under vilken jag kände mig rätt förstörd, delvis sedan föregående dag, men framförallt efter en allt för tidig start på dagen för att bygga boulders på Fabben. På något vis lyckades jag dock ändå scrambla mig upp för Fluffy, projektet för kvällen, efter att först ha spenderat vad som kändes som en evighet med vad som för mig var fel beta.

Se filmen på Climbingpics.blogspot.com

/DO

Publikfriare på Sylphide

2011-04-18T09:24:00.000+02:00

Johan Lundborg bjöd på spektakulär underhållning på Sylphide vid
Mur des Carriers. Galna pendlar som slutade i ett gäng tokiga
fall innan han tillslut träffade toppen rätt och kunde hålla kvar.

/DO

Home sweet home

2011-04-14T20:44:00.003+02:00

Även om det som vanligt kändes trist att i lördags ta farväl av Fontan är det rätt skönt att nu vara hemma. Sista veckan gick i kort ut på att försöka suga ut så mycket som möjligt ur den sista tiden där nere, även om det rent sendmässigt inte var helt lätt då förhållandena var ganska dåliga till följd av för årstiden höga temperaturer. Termometern visade på dagarna upp emot och ibland till och med över 25 på gradstocken vilket gjorde det närmast olidligt att vistas i, för att inte tala om att försöka klättra där det inte fanns skugga.

Tak-klättring var något jag kom att ägna mig åt en del de sista dagarna. Då greppen oftast är såpass stora och positiva att man inte behöver något särskilt stick för att kunna hålla i dem samt att det ofta håller sig lite svalare inne under själva blocken kan man köra på ganska svåra grejer trots värmen. Tyvärr var det något jag kom på lite sent men jag hann ändå göra ett gäng coola problem. Däribland Le Jardin d'Ulysse som är något utav ett hidden gem uppe i ett av Coquibus-områdena norr om Milly la Foret. Liksom många andra problem jag gjort där nere var detta ett jag antagligen aldrig hade hamnat vid om det inte varit för Neil. Till en början kändes det väldigt hårt, framförallt i och med en svår heelhook, och jag var på håret att ge upp när jag fann en sekvens som tillät mig att skippa just den hälen och med vilken jag ganska snabbt kunde göra problemet. Något jag var oerhört glad över då det inte hade känts kul att gå miste om att få göra en så cool boulder bara för att jag råkat hamna där den näst sista dagen på resan och inte skulle hinna få chansen att komma tillbaka innan jag skulle därifrån.

Screenshot från Le Jardin d'Ulysse.

Själva planen när vi i mitten av januari kom till Font var att till en början jobba upp formen lite innan jag förhoppningsvis skulle söka upp ett eller ett par projekt. Problem som i svårighet skulle ligga en bit över min personliga gräns men som ändå förhoppningsvis skulle gå att göra med mycket jobb. Jag vet inte om det var min brist på självdisciplin som gjorde att jag aldrig masade mig till att verkligen gräva ner mig i något utan istället for runt som en tok och körde på inte fullt så hårda problem. Dock är det inget jag ångrar då jag fått klättra mängder av coola problem. Jag håller verkligen med Walker i vad han skrev om Font i sin blogg. Det finns för mycket fina problem för att jag skulle kunna lägga dagar och åter dagar på bara ett av dom utan att känna att jag går miste om så mycket annat. Istället är jag nöjd med att som sagt ha fått klättra mycket och att ha gjort allt ifrån slabbar som för mig är oerhört svåra till svinigt balla tak, väggturer, dynos, slopiga prows och mycket, mycket annat. All den klättringen har bidragit till att jag nog har utvecklats en del under dessa tre månader vilket i slutänden känns som det jag värdesätter mest. Förstås är det inte så att jag bara har lallat omkring helt omotiverat utan som jag nämnt tidigare har jag oftast utgått från min lista med problem jag vill göra och har verkligen försökt beta av så många av dessa som möjligt. Något som jag lyckats ganska bra med. Vissa av problemen på ticklisten var från början sånt jag räknade med skulle kräva mycket tid, vilket många av dem också gjorde, men som jag berättat tidigare har jag vid flera tillfällen överraskat mig själv med snabba bestigningar av bland annat några av dessa.

Sammanfattningsvis är jag alltså i slutänden rätt nöjd med våren i Font. Detta trots att planen om att avrätta hela ticklisten gick i stöpet ganska kraftigt. Något som kom sig av att listan i själva verket tenderade att bli längre istället för att kortas av i takt med att jag bland annat besökte områden jag tidigare inte sett. Huruvida det ska ses som ett misslyckande vet jag inte men faktum är att sånt är Fontan. Jag tror inte att det spelar någon roll hur mycket man gör för det kommer alltid finnas mer som lockar.

Lördagen var den sista klätterdagen innan vi satte oss i bilen och rullade hemåt. Värmen i kombination med vetskapen om att stället i och med den stundande påsken kommer att invaderas av horder med britter och andra klättrare av alla möjliga nationaliteter gjorde det något lättare att lämna det för den här gången. En lång sträck-körning tog oss först till Malmö där jag lämnade av Emil för att sedan åka vidare till Kjugekull där tanken var att jag skulle stanna veckan ut. Eftersom jag inte varit där på över tre år och knappt klättrat ett enda problem värt att nämna kände jag att jag hade en del att ta igen. Redan samma kväll stapplade jag med 36 sömnlösa timmar i ryggen ut i skogen men inte helt oväntat tröt krafterna och inte mycket blev gjort. Nästa morgon kände jag mig fortfarande seg trots 12 oavbrutna timmar i sovsäcken men jag var väldigt motiverad. Det hela ledde till att jag gick lite för hårt ut och det blev lite för många timmar på den vassa graniten för vad mina fingrar skulle visa sig klara av. Dock fick jag till en del av problemen jag ville göra, däribland stört coola Adamantium.

Nästan morgon var det inte helt utan att jag kände av föregående dag och även om huden inte var farligt tunn var topparna ömma och när det senare samma förmiddag började regna var jag snarare glad än ledsen då det gav mig en ursäkt att fly hem.

Nu sitter jag här två dagar in i min tänkta veckolånga vila och har fullt upp med att försöka lägga band på mig själv och min rastlöshet. Det är mycket som lockar här på västkusten och jag är ivrig att få testa formen på mina projekt sedan hösten. Men det får som sagt vänta ytterligare några dagar. Tills vidare hoppas jag istället kunna ägna tiden åt att se vad jag kan få ihop av det som filmats under våren. Utsikterna ser kanske inte direkt lysande ut trots mycket material men jag hoppas att inom en hyfsat snar framtid kunna visa upp lite rörlig media med höjdpunkterna från våren i Font.

/DO

Graviton 7A

2011-04-09T09:44:00.000+02:00

Lina på Graviton en fantastiskt vacker kväll i Sabots i mitten av Mars.

/DO

Mer från Luc

2011-04-08T07:14:00.002+02:00

Basta 7A+ i Rocher de Avon. Foto: Luc Percival.

/DO

Mur des Carriers

2011-04-07T07:41:00.000+02:00

Oskar gör Mortel Transfert på Mur des Carriers. Jag som först knallat dit för att heja på och kanske

fota dom andra kunde efter en stund inte hålla mig utan började först med att repetera Mortel Transfert, Voltex och Rainbow Rocket innan jag gjorde far right-versionen av den sistnämnda. Jag avslutade den lilla hoppkavalkaden med att också göra Sylphide och Amants Criminels och hade därmed gjort samtliga dynos på väggen inom loppet av en timme.

/DO

52 Gérard 7C från Luc Percival

2011-04-06T07:17:00.002+02:00

Vansinnigt svår och likaså cool dyno i Franchard Ermitage. Foto: Luc Percival.

/DO

Le Danseur 7B från Luc Percival

2011-04-05T07:43:00.000+02:00

Le Danseur i Rocher d´Avon. Foto: Luc Percival.

/DO

Basta 7A+ från Luc Percival

2011-04-04T08:05:00.000+02:00

Brant dyno i Rocher de Avon. Foto: Luc Percival.

/DO

March Dose of Font från Neil Hart

2011-04-01T08:26:00.001+02:00

Neil levererar nya filmer på löpande band och den senaste i raden av fina klipp är Mars månads Dose of Font.

"March Dose is here, I have been very ill this month with glandular fever, so there nearly was no dose, but a miraculous recovery and amazing conditions meant we could get out and climb some amazing problems. With Easter on its way, most of you guys will head for the busy crags of the Franchard and such like, So my video this month, you have a bunch of routes in isatis from 6c to 7c. And for those who want to escape the crowds you have a load of absolute classics in areas you would never dream of going, trust me all the routes are well worth the visit"

/DO

Triple Axel från Luc Percival

2011-03-31T09:58:00.005+02:00

Under förra vårens vistelse här i Font träffade jag och lärde känna fotografen Luc Percival som sedan ett par år tillbaka satsar helhjärtat på att försöka livnära sig som professionell fotograf. Han har bland annat intrikat sig på att fota ett av hans sedan tidigare stora intressen, klättringen, och det är lite där jag kommer in i bilden. Luc har behövt någon att fota under hans besök i Font och när han ifjol frågade om jag kunde tänka mig att agera modell, vilket mer eller mindre innebar att jag skulle klättra på som vanligt men med honom i bakgrunden i färd med att ta bilder, tyckte jag att det lät som en kul grej. Liksom förra våren har han i år varit på besök för ett par fotosessioner och resultatet av dessa kommer allt eftersom att presenteras här på bloggen.

Triple Axel i Rocher du Cassepot, ett problem vars tekniska och lite känsliga
klättring gör den till bland de bättre boulders jag klättrat här i Font.

/DO